Pojken som växte

På pediatriska avdelningen låg när vi kom en pojke som flera veckor tidigare hade inkommit efter att ha hamnat under en buss. Huden på hans ena underben från knät och nedåt hade skavts av och man planerade för hudtransplantation. Men först vill man ha en bra läkningsvävnad i såret. Efter några dagar såg allt bra ut och han sattes upp för operation. Som ni kan ana blev denna operation av någon anledning struken, sedan fick pojken hosta, sedan ville narkos ha en lungröntgen innan op vilket tog några dagar, sedan upptäcktes lite lågt blodvärde – hade pojken kanske malaria?, medicinkonsult skrevs, ytterligare väntan och nu står han på programmet för i morgon. Detta skapar såklart frustration hos oss och vi skäms varje gång vi måste berätta för patientens far att operationen tyvärr måste skjutas upp - igen. Kanske nästa vecka säger vi och vet att det verkligen bara är kanske. Men patientens pappa, som är en väldigt fin pappa med känsliga snälla ögon lyssnar noga på vad vi har att säga, kommer ibland med någon ytterst välformulerad fråga trots att hans engelska är lika bra som vår somali och säger sedan ”OK, thank you daktari. Maybe next week.” Och sedan till pojken: ”Say thank you daktari” vilket pojken gör och kompletterar med ett stort leende. Han har ärvt sin pappas vackra ögon. De verkar ha det väldigt mysigt de där två. Trots sjukhuset och det onda benet. De leker med det lilla som finns, inga leksaker men en uppblåst handske blir en ballong, en matvagn blir en bil och det ser tom roligt ut när de tränar sjukgymnastik med ett amantistöd (en sorts gåstol). Idag när jag såg dem tänkte jag att det såg ut som att pojken blivit så lång, han såg ut att ha blivit ett helt år äldre, bara över natten. Det verkade som att pappan läste mina tankar:”He´s growin´” sa han med ett stort leende. Tillsammans drar jag, vår senior och pojkens pappa slutsatsen att han på sjukhuset fått tillräckligt med mat med bra näring i. Familjen är flyktingar från Somalia och bor i lägret Dadab upp mot Somaliska gränsen. Att kunna föda sina barn där är svårt. Sannolikt har pojken varit undernärd och därför stannat av i växten. Nu när han får tillräckligt med mat tar han igen det och växer av bara den. Vi ler alla tre och kan konstatera att det kanske inte bara var dåligt att operationen blivit försenad. Vi planerar nu en LÅNG eftervård...

Kommentar: FN betalar sjukhusräkningen för flyktingar från Dadab vilket förklarar varför familjen överhuvudtaget har råd att ha sonen på sjukhus. Alla patienter på barnavdelningen får mat från en holländsk organisation som heter Milk Line.