Out of Stock

En av de stora skillnaderna här i Garissa jämfört med hemma är såklart fattigdomen. Att resurser är ändliga på ett väldigt påtagligt sätt. Även på sjukhuset. Ett uttryck som man tidigt lär sig är ”out of stock” dvs slut i förrådet. Visst händer det att saker tar slut hemma också men det finns ju alltid mer på en annan avdelning eller att beställa eller så finns en annan nästan likvärdig produkt. Men här är det helt slut och ofta vet man inte riktigt när det kommer mer eller ens om det gör det. Det är inte heller alltid klart varför något tar slut. Ibland kan det nog vara så att man glömt att beställa, ibland har man inte råd att beställa mer, ibland går det inte att få tag på mer ens från Nairobi, ibland har det som funnits försvunnit till någons privatklinik eller till lokala privata apoteket där det kan köpas dyrt och ibland på operation tror jag att det är ett sätt att kommunicera att personalen måste få gå hem. Med tanke på att denna ganska stora op-avdelning med planerade operationer 5 dagar i veckan samt jourfall och kejsarsnitt dygnet runt sköts av en personalstyrka på max 20 oerhört tappra människor så är det inte konstigt att de ibland får nog och vill gå hem när klockan blir 5.

Exempel på saker som varit out of stock hittills:

Ketamin (sömn/bedövningsmedel på operation)
Saline (dropp på akuten)
Väteperoxid (för att tvätta sår)
Sterila kläder till kirurgen på operation
Sterila kompresser (för operation och för att lägga om sår)
Handsprit
Gasbinda (för att hindra svullnad och blödning efter operation)
Alla antibiotika förutom vanligt penicillin sades vara slut en dag
Div suturer på operatiion
Glidslem för undersökning på mottagningen
Reagens på lab (för att kunna analysera prover exv elektrolyter)
Skrivartoner på lab (så att man kan läsa svaret)
Blod (får vid behov doneras direkt av passande familjemedlemmar. Vid ett av våra traumalarm fanns 2 enheter i lager)

Andra saker det är ont om är:
Syrgasaggregat. Finns ca 1 per avdelning och ett på akuten som inte fungerar.
Vatten i handfatet på mottagningen saknas vilket gör det omöjligt att tvätta händerna mellan patienterna.
Sängplatser på barnavdelningen. Ibland får patienterna och därmed deras mammor dela säng.
Sjuksköterskor, finns ca 120. Behovet är ca 300.
Operationspersonal. De få som finns jobbar nästan jämt. Ofta akuta kejsarsnitt på nätterna.
Narkosläkare. Finns ingen men däremot 4 anestesists som ungefär verkar vara jämförbara med våra narsossköterskor. De jobbar helt självständigt och delar på ALLA narkosjourer inkl kejsarsnitten.
Primärjourer på akuten. (Delas av två helt gröna interns som är jour var annat dygn + rondar och gör avdelningsarebete samt förväntas vara med på operation)

Sammanfattningsvis ett tunt bemannat sjukhus med påtagligt begränsade resurser. För oss blir det på operation som skillnaderna märks mest. Det händer dagligen att operationer blir strukna pga någon av bristerna ovan. Och man får tänka sig för ordentligt och vara beredd på att bli ifrågasatt när man ringer in operationstamet nattetid för en akut sjuk patient. Det finns nämligen ingen som kan byta av dem på morgonen..